.

Kan lika gärna skriva ett inlägg. Jag vet att det inte har uppdaterats på hundra år men jag orkar/vill/hinner inte, annat kommer före. Tänkte bara säga det, vi ses när vi ses. Kommentera så kommer blogglusten tillbaka, ett tips bara! ;)

Vet inte vad jag ska göra, seriöst hur kan allting slås sönder på en timme? Man undrar ju lite..
Någon som vet när tårarna tar slut?

Hehe först och främst ska jag be om ursäkt *host* för mitt dåliga uppdaterane men vafan, jag bestämmer själv när jag uppdaterar eller hur? Vill ni inte läsa så håll er borta då och sluta klaga! ;)

Aja, tänkte bara säga att jag inte tänker uppdatera mer ikväll (ehm vi får se när det händer, hehe..) och mobil+msn+facebook+allting annat är off, orkar verkligen inte vara social på något håll ikväll. Är det ngt viktigt får ni ringa Fanny efter mitt hemnr ;) Fan vad skönt, inga samtal, inga sms, inget jävla blippande.. Sätter nog på en film (eller fyra) till klockan 4-5 inatt och så får vi se :D Haha mobilen åker inte på förrän imorgon när jag vaknar iaf :P
Haha fett onödigt inlägg.. jaja bye everyone!

Ska nog ägna en del av kvällen åt att snacka med pappa, shit han är seg ibland alltså -.- men bäst oftast (a) ^^

Om du försvinner, vad har jag att leva för?
Jag är inte redo att släppa dig, inte redan.

Här sitter jag då halv 4 på natten (morgonen..?) och eh.. sover? nej, för jag orkar inte lägga mig ännu. Hittar inte min jäkla mobilskitladdare, och har bara 1% kvar på batteriet, jag hittar inte kamerahelvetet och jag orkar inte gå och sova helt enkelt, även fast jag borde ha gjort det för typ 3 timmar sedan.. hehe. Jaja nu ska jag väl försöka sova. Eller nåt.

Jag kan inte uttrycka mig med ord, sorgen är så stor. Jag vet inte vad jag ska göra, men på något sätt måste jag övertala pappa.. Jag kan inte låta henne hamna på något skumt ställe där de behandlar henne illa eller där jag inte får träffa henne igen, det är inget alternativ. 
Ända från början har vi haft något speciellt band, det bandet finns kvar där fortfarande även fast det kanske kommit i kläm med lite annat, och jag hatar det.
Jag hatar vad som har hänt med henne under den ändå ganska korta period jag har känt henne, jag mår dåligt av att se min älskade ponny, mitt hjärta, stryka öronen bakåt varje gång någon går in i hennes box, jag vill nästan gråta när jag ser att hon hugger efter folk när de ska spänna sadelgjorden. Vad hände med den ponnyn som alltid var glad och villig att ridas?
Hon är borta.

Någonstans finns hon i sig själv fortfarande, som efter varje ridpass jag har ridit med henne- hon är som sitt gamla jag när vi kommer tillbaka till boxen. Gullig, söt, helt enkelt underbar- den häst jag älskar, den häst som nu kommer försvinna om jag inte gör något åt det.

Jag klarade knappt av förlusten av Silja, jag älskade henne så innerligt men det är ändå något starkare mellan oss och om det bandet försvinner orkar jag inte fortsätta längre.
Men jag tänker kämpa för henne, varje minut och varje sekund, för visst hon kanske är en ponny på miljonen för alla andra, men du har tagit över mitt hjärta och jag älskar dig.

Birtley Daylight

Leona och Vilma <3

Foto: Min faster Ylva

Först och främst tänker jag inte be om ursäkt för dåkigt bloggande, men däremot för et här inlägget för ni kommer inte fatta ett piss. Haha ;)

Fanny Järvå,

JAG

ÄLSKAR

DIG

MEST,

ALLTID

ALLTID

ALLTID

FÖRALLTID!

Amanda Bokstam
jag vill bara säga att du är min bästaste bästis och jag älskar dig så jävla mycket!
du är min solstråle, min livsglädje och min bästaste bästis!
ord kan inte förklara hur mkt du betyder för mig, för då skulle hela blogg.se fucka upp sig.
men du ska veta att du är den bästa <3 (L)

// Din Fanny Järvå

Tänk att imorgon, den 24 december 2009, är det ett helt jävla halvår sedan du försvann.
 
Hur har jag kunnat leva utan dig så länge?

Bye, nu drar jag iväg och shoppar! ;D Hemma igen om några timmar.