.

Vet inte vad jag ska göra, seriöst hur kan allting slås sönder på en timme? Man undrar ju lite..
Någon som vet när tårarna tar slut?

Jag kan inte uttrycka mig med ord, sorgen är så stor. Jag vet inte vad jag ska göra, men på något sätt måste jag övertala pappa.. Jag kan inte låta henne hamna på något skumt ställe där de behandlar henne illa eller där jag inte får träffa henne igen, det är inget alternativ. 
Ända från början har vi haft något speciellt band, det bandet finns kvar där fortfarande även fast det kanske kommit i kläm med lite annat, och jag hatar det.
Jag hatar vad som har hänt med henne under den ändå ganska korta period jag har känt henne, jag mår dåligt av att se min älskade ponny, mitt hjärta, stryka öronen bakåt varje gång någon går in i hennes box, jag vill nästan gråta när jag ser att hon hugger efter folk när de ska spänna sadelgjorden. Vad hände med den ponnyn som alltid var glad och villig att ridas?
Hon är borta.

Någonstans finns hon i sig själv fortfarande, som efter varje ridpass jag har ridit med henne- hon är som sitt gamla jag när vi kommer tillbaka till boxen. Gullig, söt, helt enkelt underbar- den häst jag älskar, den häst som nu kommer försvinna om jag inte gör något åt det.

Jag klarade knappt av förlusten av Silja, jag älskade henne så innerligt men det är ändå något starkare mellan oss och om det bandet försvinner orkar jag inte fortsätta längre.
Men jag tänker kämpa för henne, varje minut och varje sekund, för visst hon kanske är en ponny på miljonen för alla andra, men du har tagit över mitt hjärta och jag älskar dig.

Birtley Daylight

Amanda Bokstam
jag vill bara säga att du är min bästaste bästis och jag älskar dig så jävla mycket!
du är min solstråle, min livsglädje och min bästaste bästis!
ord kan inte förklara hur mkt du betyder för mig, för då skulle hela blogg.se fucka upp sig.
men du ska veta att du är den bästa <3 (L)

// Din Fanny Järvå

Tänk att imorgon, den 24 december 2009, är det ett helt jävla halvår sedan du försvann.
 
Hur har jag kunnat leva utan dig så länge?

Bredvid min skärm om man säger så har jag en liten ruta som löper uppifrån och ner, där det finns en klocka, ett litet anteckningsblock och även en liten ruta där mina bilder visas upp. Jag brukar sitta där och kasta ett öga åt det hållet, för ibland kommer det upp bilder jag totalt har glöt bort och ibland kommer det bilder som är skitdåliga som kan vara kul att redigera. I alla fall, det var en alldeles speciell bild som fångade mitt intresse, och det var en bild på Annie, min gamla medryttarhäst.

den 14 december i år var det ett år sedan jag provred henne, och jag kom på mig själv med att sakna henne idag. Har pratat jättemycket med ägaren om att komma och hälsa på för jag har inte träffat ponnie på ett tag, men det har aldrig blivit av. Men idag bestämde jag mig för att få ändan ur vagnen för en gångs skull, vafan, jag saknar min lilla ponnieskrutt och får jag inte träffa henne snart kommer jag nog dö eller något i den stilen.
Fan vad jag saknar henne.. Hon som alltid gnäggade när jag kom, den galna lilla ponnyn som var så jäkla underbar barbacka, hon som alltid bockade och stack iväg när man longerade, hon som bockade av mig sista gången jag red henne.. Fan vad jag älskade den gången alltså.

Jag kommer ihåg den dagen så tydligt. Christina frågade mig om jag kunde provrida den nya sadeln, visst sa jag och så red jag med den. Eftersom det var en westernsadel och Annie aldrig haft den förut så fick jag bara skritta och trava några ynka steg, men det var ju sista gången så jag ville ju galoppera också.
Jag är inte en sådan som bara 'åhh jag vill galoppera!' utan jag ser många möjligheter i bara skritten också, men jag menar, vem hade inte velat galoppera?
Men okej till saken nu.
Jag tog alltså av sadeln och satt upp barbacka på henne, red väl en tio minuter i skritt och trav först innan jag fattade galopp. Fan vad mysig hon var, helt underbar, precis som vanligt.. Och vips, så bockade hon!
Jag var inte beredd alls utan tappade balansen direkt och et slutade ju med en Amanda i backen. Det gulliga var att hon bockade ju inte hårt, ändå gled jag av, men när hon kände att jag vsr påväg ner stannade hon upp och lät mig glida av försiktigt så att jag inte skulle göra mig illa. Sedan såg hon bara på mig med sina stora ögon och jag kunde verkligen inte vara arg på henne,hon hade bara haft lite kul och jag tror ärligt talat att hon gjorde det för att hon visste att jag inte skulle komma tillbaka, kanske ville hon att jag skulle minnas henne.

Och visst kommer jag göra det, alltid alltid alltid, för hon har lärt mig så otroligt mycket.
Det var min första medryttarhäst och jag var ganska oerfaren, visste knappt vad det innebar. Men hon var så snäll, alltid lika gullig och fin när jag oförstående stod där och inte visste vad jag skulle göra. Mot slutet blev hon busigare och visst försökte hon få av mig ett par gånger, men hon visste att jag skulle klara mig.

Jag tröttnade på att rida ut (som var det enda alternativet på hennes nya stall) och på henne i allmänhet- jag hade lärt mig allt jag kunnat på henne och hennes erfarenhet räckte inte till, det var dags att gå vidare. Hennes fång gjorde så att vi inte kunde hoppa, vi han hoppa en gång men inte mer än så, och det var inte så jag ville ha det, jag ville komma längre. Så jag slutade på henne, och även om tårarna rann när jag kramade henne den där dagen så visste jag att det var rätt, jag orkade inte mer.

Men jag ångrar ingenting- Annie var just då allt jag kunnat önska mig, om inte mer.

Jag älskar dig.


Fanny longerar.. Haha, du är för söt <3


Vackraste exmooren <3

Foto: Fanny Järvå

Vi failade på våran första tävling men inte fan slutade jag älska dig för det <3

Bara bokredovisningen kvar nu, och den har jag kommit igång med nu så det går förhoppningsvis rätt fort xP
Måste bara skriva en sak, så att jag får det ur tankarna- 24 december är nog datumet varenda unge längtar efter, godis, släkten, mys, julklappar, tomten, ja ni vet.
Men 24/12- vad hände för exakt ett halvår sedan den dagen? :/


Rest In Peace

Silja 3841
e: Milton 284
u: Fricka 2873

25/06 1997 - 24/06 2009 

Jag saknar dig..

Älskade dig då, älskar dig nu och kommer föralltid att göra det! <3
Bristpåvin, remember? <3

Jepp, då sitter jag här och rensar garderoben. Skitkul, jippie! Not..
Har fått undan en del i alla fall, förhoppningsvis blir det lite shopping i veckan som kan fylla upp hålen (a) Hittade mina hundra år gamla ridbrallor, de som jag envisdes med att spara och sätta upp på väggen, bara för att jag hade skrivit alla Skutans dåvarande hästar på dem- undrar vem som stod flest gånger? Hmm...


Saknar dig, Silja.
5 månader- helt otroligt hur jag lyckats överleva utan dig.