När jag ändå är inne..
Kan lika gärna skriva ett inlägg. Jag vet att det inte har uppdaterats på hundra år men jag orkar/vill/hinner inte, annat kommer före. Tänkte bara säga det, vi ses när vi ses. Kommentera så kommer blogglusten tillbaka, ett tips bara! ;)
...................................................
Vet inte vad jag ska göra, seriöst hur kan allting slås sönder på en timme? Man undrar ju lite..
Någon som vet när tårarna tar slut?
Bye!
Hehe först och främst ska jag be om ursäkt *host* för mitt dåliga uppdaterane men vafan, jag bestämmer själv när jag uppdaterar eller hur? Vill ni inte läsa så håll er borta då och sluta klaga! ;)
Aja, tänkte bara säga att jag inte tänker uppdatera mer ikväll (ehm vi får se när det händer, hehe..) och mobil+msn+facebook+allting annat är off, orkar verkligen inte vara social på något håll ikväll. Är det ngt viktigt får ni ringa Fanny efter mitt hemnr ;) Fan vad skönt, inga samtal, inga sms, inget jävla blippande.. Sätter nog på en film (eller fyra) till klockan 4-5 inatt och så får vi se :D Haha mobilen åker inte på förrän imorgon när jag vaknar iaf :P
Haha fett onödigt inlägg.. jaja bye everyone!
Ska nog ägna en del av kvällen åt att snacka med pappa, shit han är seg ibland alltså -.- men bäst oftast (a) ^^
Om du försvinner, vad har jag att leva för?
Jag är inte redo att släppa dig, inte redan.
Bästaste Maja här! :D
Eftersom Amanda inte tänker blogga får jag göra det. Kanske ska börja med att presentera mig själv :) eller äsch..
besök www.lindbeergs.blogg.se, där får ni läsa om mig (a). Men över till Amandas roll. Hon är knäpp, tro på mina ord! Men hon är vääldigt gullig :3 Haha..det kanske ni redan visste ?, men om ni inte gjorde det så fick ni veta det nu iallafall. Men lite då och då kanske det kommer inlägg från mig på hennes blogg =) Jag hjälper henne med sitt bloggande om ni inte har förstått det än era latmaskar som läser :d. Haha, som ni märkt så har jag blivit på ett väldigt roligt humör nu. >Men jag brukar bli det när jag bloggar< Haha, så aa.. Ni kanske vill veta hur jag och amanda lärde känna varann ? =)
Now you know;
okej, det började med att jag,'F','E' och 'A' <- Inte amanda, bråkade om lite saker (vi kände inte varann) Men då typ var amanda med dom och sånt..haha xd. Men sen på pea så började vi typ mejla med varandra,och då skulle jag tydligen börja rida i hennes grupp =). Och så fick jag hennes msn och sånt där ;). Sen så första gången när jag träffade henne var på måndagen klockan 17-18 och då skulle vi ha terori och smörja saker. Då sa jag >Du ska smörja Siljas ellerhur< Amanda sa typ >såklart< amen sen så började vi prata och sånt där . Och första gången som jag var med henne var när hon var med på hyra häst dagen och då frågade hon ifall vi kunde göra något efter det och det kunde vi =). Hihi och massa annat :)
Till Amanda: Har jag glömt något :o.
Juste amanda kallar mig för Rumpnisse -.-' Haha, men det är bara för att jag kallar henne Tomtenisse :d
Aa.. nu har jag skrivit ganska mycket som ni märkt!
Men fortsätt läs amandas blogg =) . Vem vet hon kanske bloggar då och då. Annars hjälper jag henne.
Puss å kram på er <3
/Rumpnissen :)
Håll med om att hon är riktigt söt där :3
till amanda: TA INTE BORT, DÅ SKA JAG HÄMNAS ÄNNU MER :D<33
ehm
Här sitter jag då halv 4 på natten (morgonen..?) och eh.. sover? nej, för jag orkar inte lägga mig ännu. Hittar inte min jäkla mobilskitladdare, och har bara 1% kvar på batteriet, jag hittar inte kamerahelvetet och jag orkar inte gå och sova helt enkelt, även fast jag borde ha gjort det för typ 3 timmar sedan.. hehe. Jaja nu ska jag väl försöka sova. Eller nåt.
.
Jag kan inte uttrycka mig med ord, sorgen är så stor. Jag vet inte vad jag ska göra, men på något sätt måste jag övertala pappa.. Jag kan inte låta henne hamna på något skumt ställe där de behandlar henne illa eller där jag inte får träffa henne igen, det är inget alternativ.
Ända från början har vi haft något speciellt band, det bandet finns kvar där fortfarande även fast det kanske kommit i kläm med lite annat, och jag hatar det.
Jag hatar vad som har hänt med henne under den ändå ganska korta period jag har känt henne, jag mår dåligt av att se min älskade ponny, mitt hjärta, stryka öronen bakåt varje gång någon går in i hennes box, jag vill nästan gråta när jag ser att hon hugger efter folk när de ska spänna sadelgjorden. Vad hände med den ponnyn som alltid var glad och villig att ridas?
Hon är borta.
Någonstans finns hon i sig själv fortfarande, som efter varje ridpass jag har ridit med henne- hon är som sitt gamla jag när vi kommer tillbaka till boxen. Gullig, söt, helt enkelt underbar- den häst jag älskar, den häst som nu kommer försvinna om jag inte gör något åt det.
Jag klarade knappt av förlusten av Silja, jag älskade henne så innerligt men det är ändå något starkare mellan oss och om det bandet försvinner orkar jag inte fortsätta längre.
Men jag tänker kämpa för henne, varje minut och varje sekund, för visst hon kanske är en ponny på miljonen för alla andra, men du har tagit över mitt hjärta och jag älskar dig.
Birtley Daylight
